Kapitel 8. - Them come with us.
Zayns perspektiv;
Inne på hotellrummet satte vi oss båda i sängen, jag höll om henne ännu en gång, hårt. Hon kramade mig tillbaka och snyftade mot mitt bröst.
”Hey, you don’t need to go back there. You can stay with us, with me.” Sa jag och hon kollade upp på mig. Jag torkade bort hennes tårar och kollade in i hennes ögon. Just nu ville jag bara möta hennes läppar, känna hennes mot mina. Men det var fel tillfälle. Helt fel tillfälle.
”You’re going home to England in a week. Then what? I can’t live on the street.” Sa hon, jag tänkte. Jag kanske skulle tänkt lite mer innan jag öppnade munnen, men det gjorde jag inte.
”Then come with us, until things gets better, just for a while.”
Felicity’s perspektiv:
”Then come with us, until things gets better, just for a while.” Sa han till mig.
Vad skulle jag svara? Det fanns inte något mer jag sulle vilja göra, men samtidigt ville jag inte tränga mig på.
”Y..yes. I’d really want that.. But.. Are you sure that’s okay?.. And where would I live?” Fick jag tillslut fram.
”With me.” Sa han och i nästa sekund lutade jag mig fram mot honom och mötte honom i en underbar kyss, den bästa jag vart med om i mitt liv. Kyssarna blev sedan lite mer intensivare och jag hörde hur han drog en djup suck.
Zayn’s perspektiv:
Kyssen var perfekt. Medan dom blev mer och mer passionerade gav ifrån mig en njutsam suck, hennes läppar var mjuka och varma. Samtidigt ville jag inte att det skulle gå för snabbt. Vi hade känt varandra i knappt två veckor, men jag var ändå så kär.
”I can live with that.” Sa hon när och drog sig undan. Jag log mot henne och omfamnade henne. Min mobil började sedan ringa, det var Harry.
”Where are you, we’re getting worried over here!” Sa han
”I’m sorry, we went back to the hotel. Come over here so can we order up food?”
”Sure, see you in a bit.” Sa han och därefter avbröts samtalet.
”I’ll talk to them when they come.” Sa jag och pussade henne försiktigt. Hon log, det gjorde även jag.
”You’re the best.” Sa hon och kysste mig, jag var så glad. Sedan satt vi bara och höll handen medans hon hade huvudet på min axel. I nästa stund så slits dörren upp av en glad Louis. Han hoppar upp i sängen och landar på min mage.
Felicity’s perspektiv:
”I’ve missed my favorite couple in the world!” Sa Louis och pussade oss på kinderna. Jag orkade inte bry mig om förhållande kommentaren utan var bara glad över att jag fick skratta lite, men ändå kunde jag inte låta bli att rodna med tanke på vad som hade hänt för tio minuter sedan. Louis var den jag kommit närmast under tiden jag umgåtts med killarna, förutom Zayn.
De andra killarna hängde på i kramkalaset och jag blev bara glad av att se dom.
Helt plötsligt öppnar Zayn munnen.
”Listen up lads, we’ve got some changes in our plan. Felicity is coming with us to London. She’s done with school and wanted to discover Europe. So i thought that what way could possibly be better to discover than go on tour with us?” Han hade kommit på en bra och snabb lögn. Och den var ju inte helt oärlig. Jag ville upptäcka Europa och jag var färdig i skolan, jag hade även inte några planer till att gå på college, än på ett tag.
”Yeees!” Skrek Louis som bara han kunde. Han kramade om mig, det kändes bra. Dom var de ända vännerna jag hade, och förmodligen dom bästa jag haft i hela mitt liv.
Dom andra killarna hängde på och tyckte att det skulle bli jätteroligt.
Jag visste inte om jag skulle berätta det för mamma och pappa, eller bara försvinna. Jag beslöt mig för att prata med Louis om det, han skulle stötta mig.
”Louis, could I just have a little chat with you outside?”
”Of course dear, c’mon!” Sa han och drog i mig
”What’s on your mind, sugar?” Frågade han glatt.
”Do you think that I should tell my parents about this? About going to Europe?”
”Definitely. They’re your parents and they deserve to know. And, you’re also 18 in a month, so it’s really nothing they can say about it. But tomorrow, I’ll go with you so you could grab your stuff and tell them.”
”But, if they’re not there then?”
”Write them a letter, just tell them in some kind of way.” Jag nickade och vi gick in igen.
Dagen efter vaknade jag tidigt med Niall och Liam bredvid mig. Jag kollade på min telefon och hade fått ett sms från Louis för fem minuter sedan. ‘Text me when you wake up so we can go and eat breakfast together. Should we head of to your place after that? xx L’
Jag klädde snabbt på mig gårdagens kläder och smsade Louis. ‘Meet me outside in 3? x’
Och mycket riktigt, tre minuter senare står min lilla Louis utanför med sin röda chinos och randiga t-shirt. Vi gick ner för att äta frukost, sedan skulle Louis ta bilen och vi skulle åka hem till mig. Jag var så nervös så jag fick inte i mig någon mat. Igårkväll hade jag redan förberett ett brev, så jag skulle slippa göra det idag.
Vi svängde in på garageuppfarten till det stora lägenhetshuset och jag hade en stor klump i magen. Det var ingen bil vid våra parkeringsplatser, så pappa skulle inte vara hemma. Det var dock inte han jag var orolig för, utan det var mamma. Vi kom in i huset och ingen hade skrikit än, vilket var en himla tur. Men mamma kunde alltid sova, så jag kunde inte vara allt för säker.
Jag gick till mitt rum som luktade en aning instängt nu. Jag tog fram min stora svarta resväska och gick in i gaderoben. Jag kollade inte direkt vad jag la ner i väskan, men det var i princip större delen av min lilla klädsamling. Jag tog en mindre väska för alla mina skor och en väska i samma storlek till andra nödvändigheter. Jag tog mina sparade kontanter, det var inte så lite. Nästan 7000 dollar, så jag skulle klara mig bra i London ett tag, det ända jag behövde göra var att växla, men det kändes säkrast att gå till banken och sätta in det på mitt kort.
Med lite om och men fick vi ut alla väskor i bilen och jag gick in i huset igen. Louis hade satt sig i bilen för att ge mig lite ensam tid. Men jag kändes att det ändå inte behövdes, jag ville verkligen inte vara kvar här.
Jag lämnade brevet på köksbänken, låste dörren och la nycklarna i brevinkastet. Jag visste att jag aldrig någonsin skulle sova en till natt i det rummet. Det var en stor lättnad.
_____________________________________________________________________________________________
*Vad tycker ni? Går det för snabbt? Är även ledsen att det inte kom ut ett kapitel igår, men har jobbat hela veckan så har inte varit hemma så mycket.*
Bilder?
Ni hittar kapitel sju här under!
xx Q
Kapitel 7. - Are you up for a walk?
Harry’s perspektiv:
När Zayn och Felicity såg jag lång väg på Zayn att han tyckte om henne. Vi andra utbytte en blick med varandra och de hade också sett att hon var speciell för honom. Vi småsnackade lite och pratade om dagens planer.
”I think we should just get down to the beach and maybe eat some ice-cream, so can we think about the rest later.” Föreslog jag, de andra verkade vara med på det. 45 minuter senare satte vi kurs mot närmsta strand, i hopp om att vi skulle ha lika mycket tur idag med fansen. Att det inte skulle vara jättemånga. Zayn hade tagit på sig sin stråhatt och wayfarer, vi andra hade solglasögon och gick med huvuderna hukade.
”Oh god, it’s so hot outhere today!” Sa Felicity.
”I know, should I go so you guys can be a little bit colder maybe?” Sa Louis, då gick Felicity fram och knuffade till honom. Vi alla skrattade, det kändes som en bra dag idag. Det var inte heller allt för mycket folk på den delen av stranden som vi var på.
”Who’s up for a swim?” Frågade jag alla.
”I can stay here, you other can go!” Svarade Felicity, direkt så visste jag även att Zayn inte skulle hoppa i. Det skulle nog inte spela någon roll, då han inte gillar vatten, men ändå.
Felicity’s perspektiv:
Jag och Zayn stannade kvar på stranden när de andra gick och badade.
”Are you up for a walk?” Frågade han mig, jag blev varm i hela kroppen och nickade ivrigt. Kanske lite för ivrigt. Han reste sig upp och tog min hand och drog upp mig. Han släppte inte min hand, vilket jag inte var emot. Jag gick där, med Zayn Malik, hållandes i min hand. Det kändes så bra.
Det gick någon människa framför oss som gick runt och skrek och såg aningen onykter ut. Hon vände sig om och jag stannade upp. Det var min mamma, hon stannade också upp och tittade på mig. Jag började få tårar i ögonen och tog ett hårdare tag i Zayn’s hand.
”So, I can se that you’ve got a new little family. I guess that we’re not good enough anymore.” Sluddrade hon fram. Jag stod som fastfryst i marken. Hon började gå fram mot oss och jag stod bara stel. Zayn kollade på mig och sedan på mamma.
”You skanky little bitch, you’re not welcome home anymore. Do you know how much your father work so you can go and take drugs with your little skanky friends.” Jag kunde fortfarande inte öppna munnen. Jag stod förstelnad och jag hade fortfarande inte släppt Zayn’s hand och jag hoppades att han inte heller skulle göra det. Men han skulle väl aldrig vilja prata med mig nu, när han verkligen såg hur min mamma var.
”Don’t bother mom, you don’t have to worry about me anymore.” Fick jag tillslut fram mellan mina snyftningar.
”Mrs. I think it’s time for us to leave now.” Sa Zayn med ett skarpt tonläge.
”You can take my whore to daughter and let her die, please.” Slumrade hon och gick därifrån. Jag började gråta, Zayn tog mig intill honom och höll om mig. Jag vet inte hur länge vi stod där, jag brydde mig inte. Jag behövde bara någon som höll om mig.
Zayn’s perspektiv:
Jag höll om henne hårt, hon grät. Jag hade aldrig sett en sån människa, att hon kunde säga så till sin dotter.
”Come on, let’s go.” Sa jag och tog henne intill mig. Vi gick i riktning mot hotellet, jag ville bara hålla om henne.
Inne på hotellrummet satte vi oss båda i sängen, jag höll om henne ännu en gång, hårt. Hon kramade mig tillbaka och snyftade mot mitt bröst.
”Hey, you don’t need to go back there. You can stay with us, with me.” Sa jag och hon kollade upp på mig. Jag torkade bort hennes tårar och kollade in i hennes ögon. Just nu ville jag bara möta hennes läppar, känna hennes mot mina. Men det var fel tillfälle. Helt fel tillfälle.
”You’re going home to England in a week. Then what? I can’t live on the street.” Sa hon, jag tänkte. Jag kanske skulle tänkt lite mer innan jag öppnade munnen, men det gjorde jag inte.
”Then come with us, until things gets better, just for a while.”
______________________________________________________________________________________________
*Nu händer det grejer, KOMMENTERA! xx*
Förlåt!
Kapitel 6. - We should go to bed.
Zayn’s perspektiv:
Hon hoppade till och jag tog armen om henne. Det kändes så bra, att ha henne intill mig. Hon hoppade ännu närmre och lutade sig sedan lite emot mig. Jag kunde inte slita ögonen ifrån henne, hon var så otroligt vacker. När hon berättade om vad som hänt henne, med hennes familj. Så ville jag bara gå fram och krama henne. Men det var andra i rummet, så jag ville vänta tills senare.
Hon kasade ner lite så hon hade sitt huvud mot mitt bröst. Jag pussade henne försiktigt på hjässan och det blev varmt i hela kroppen bara av att hon låg där.
En timme senare var filmen slut, och återigen var det bara jag och Felicity vakna. När hon hade berättat om sin familj beslöt vi oss för att hon skulle ha en väska med saker som hon kanske behövde här. Så det inte var något problem om hon sov hos någon av oss. Hon hade snabbt blivit en nära vän till oss alla faktsikt.
”Should we go to bed?” Viskade jag för att inte väcka dom andra som sov lite överallt i rummet.
Vi gick in i mitt rum, hon gick direkt och tog den tröjan hon sovit i första gången hon var här och gick sedan in i badrummet. När hon kom ut hade hon inte tagit på sig mjukisbyxorna och jag stod där, utan tröja. Jag granskade hennes rörelser, hennes långa fina ben och fick tvinga mig själv att släppa blicken ifrån henne. Hon kollade på mig med dom gråa ögonen och började fnittra.
Hon hade blivit så glad, inte som första gången jag träffat henne, nu var hon öppen och skrattade mycket. Hon gick till min sida av sängen.
”Zayn...?” Sa hon försiktigt.
”Yeah?”
”Thank you, thank you so much” Sa hon och kramade om mig, jag tog henne intill mig och kramade om henne hårt. Sedan hörde snyftningar.
”Hey, why are you crying?” Frågade jag och tog mig ur kramen och kollade henne i ögonen.
”I really don’t know. Maybe because you guys have helped me. I’ve become a better person, in just one week.”
”That’s nothing to cry for, you’re our family now, we’ll do everything for you” Sa jag mjukt och drog henne intill mig igen. Det kändes bra att ha henne hos mig.
Felicity’s perspektiv:
Jag kramade om honom och grät. Zayn, jag hade gått och blivit kär. På en vecka, men aldrig att han skulle kunna känna samma sak för mig. Aldrig. Men han höll om mig och jag blev varm i hela kroppen bara av att höra hans röst.
”We should get to bed.” Sa han lite försiktigt i mitt öra, jag nickade och la mig på andra sidan sängen. Den var varm och luktade Zayn, han sida när jag sov hos honom. Det gjorde han förra gången också. Jag borrade in mitt ansikte i hans kudde och luktade. Innan jag visste ordet av så föll jag in i en djup tung sömn.
Dagen efter så vaknade jag med ett leende på läpparna. Jag väckte Zayn, vilket tog mig nästa upp till en kvart. Men fick tillslut upp honom ur sängen så vi kunde gå ner och äta lite frukost. Jag visste exakt hur frukosten skulle vara, då jag varit här så många gånger innan. De andra killarna satt redan vid ett bord och vi anslöt oss till dom.
”So, here comes the lovely couple. What happend yesterday when we felt asleep?” Sa Louis med ett litet lurt leende. Jag bara skratta åt honom, men kunde ändå inte ta bort den varma känslan i kroppen av Zayn.
”You should’ve seen her, she fell asleep almost standing up.” Sa Zayn och de andra skrattade.
______________________________________________________________________________________________
*Inte jättelångt, men lite smågosigt!*
Kapitel 5. - It’s your room.
Zayn’s perspektiv:
Vi klev ut ur hissen och in på Liams rum, vi var alltid där. Det var renast och hade bäst utsikt. När Felicity stressat upp sig i hissen blev jag lite undrande. Men jag ville inte lägga mig i för mycket, jag hade redan gjort det en gång idag så det behövde inte bli fler.
Det var ett riktigt oväder ute nu, det åskade, regnade och blåste.
”It looks like we gonna be stuck here for a while.” Sa Liam och kollade ut genom fönstret. Vi satt och spelade kort, det fanns inte så mycket annat att göra, tv-antennen hade slutat fungera under ovädret. Men det var riktigt mysigt här ändå.
När klockan började närma sig åtta, så kom vi alla fram till att vi började bli hungriga. Vi tog upp roomservice, för ingen av oss ville gå ut för att sätta sig och äta.
Efter ett tag satte vi på en film som Harry hade med sig, The notebook. Detta var ingen större överraskning för någon av oss, men det var det ända som fanns att erbjuda. Så Notebook fick det bli. Efter redan halva filmen hade alla somnat förutom jag och Felicity, Paul hade gått in till sitt för längesen så vi satt där och såg på teven utan att egentligen kolla.
”I should go home now, it’s getting late.” Sa hon och jag kollade ut genom fönstret. Det hade blåst upp ännu mer och klockan var halv ett.
”Never, you crashing here tonight. Never that you’re going out in that storm in the middle of the night.” Sa jag allvarligt, jag drog med mig henne in till mitt och Harrys rum. Han kunde gott och väl sova inne hos Liam inatt, ingen idé att väcka honom. Jag drog fram en t-shirt och mjukisbyxor ur min resväska och gav det till henne.
”You can change in the bathroom if you want.” Sa jag lite blygt och nickade mot badrummet. Hon sa tack och gick in. Under tiden bytte jag om till ett par mjukisbyxor, när hon kom ut höll jag på att ta av mig tröjan, jag såg hur hon stannade upp vid dörren och mumlade något som inte var riktigt hörbart.
”It’s okay, but I have to ask you. Is it okay if we share bed? The lads would kill me if I came in and woke them up..” Sa jag lite blygt.
”Why wouldn’t it? It’s your room.” Sa hon, och hela jag fylldes lite snabbt av lycka.
Vi la oss i den mjuka sängen med de vita lakanen och somnade med en gång, båda två.
----- EN VECKA SENARE ----
Felicity’s perspektiv:
Jag hade bara umgåtts med killarna den senaste veckan, det var en otrolig frihet. Jag mådde bra och jag kunde vara mig själv med dom. Jag hade berättat för dom hur det stod till hemma. Det kändes skönt för mig att någon visste. Skolan hade även slutat och det var sommarlov, så jag behövde inte oroa mig för skolans samtal 1 gång om dagen längre.
Jag hade väldigt snabbt blivit vän med Louis, han var en sån person som bara var lätt att prata med. Vilket underlättade väldigt mycket i vissa tillfällen. En gång under veckan höll jag på att falla tillbaka till mina gamla vanor, vi hade vart ute på en klubb och jag hade fått lite för mycket i mig.
Zayn upptäckte när en lite äldre kille gav mig tabletter, han tog mig direkt hem till hans rum där han kunde hålla koll på mig. Det kändes skönt, beskyddande. Det sista jag kommer ihåg innan jag somnat var att han höll min hand och pussade mig lätt i pannan. Det var nu fredag och killarna skulle åka hem om exakt två veckor. Igår så hade vi haft ytterligare en filmkväll, dock inte med The notebook.
Den filmen gav mig minnen om vad som hände förra veckan. Samma dag som jag träffat Zayn hade jag sovit bredvid honom, i samma säng. Han utan tröja. Dom andra nätterna hade jag sovit inne hos Liam eller hos Louis.
”Movie-time my lovely lads and Felicity!” Ropade Louis högt, vi alla började skratta. Vi satte återigen inne på Liam’s rum, denna gången satte jag mig självmant bredvid Zayn. Vi utbytte en blick och log mot varandra. Jag trivdes i hans närhet, han var min trygghet.
Filmen började rulla och det visade sig att Niall hade sprungit ner och hyrt en skräckfilm, detta var något av de få saker som skrämde mig ordentligt. Halvvägs in i filmen hoppade jag till, då kände jag en varm om mina axlar, Zayn.
______________________________________________________________________________________________
*Jag vet att det inte så många olika perspektiv, men det kommer, lovar! Det blev även ett litet hopp, men hoppas det funkar ändå! Ville även säga tack för att jag har några små trogna läsare! Det blir jag glad över redan så tidigt. kommentera :) xx*
Kapitel 4. - Do you wanna go for a smoke?
Zayn’s perspektiv:
”Come on, get up” Sa jag, jag fick tillslut dra med mig henne ut.
”What do you want!?” Suckade hon tungt.
”I just want you to know that this wasn’t everything, you’re gonna hang out with us now and then we could eat dinner later tonight.”
”Okey.. And you had to drag me out here just to tell me that?” Svarade hon lite drygt. Varför gjorde jag detta? Hon gick därifrån och jag stannade en liten stund. Varför vet jag inte, det bara blev så.
När jag kom in till vårat bord så hade hon slagit sig ner på sin plats mellan Louis och Harry igen. Jag kollade på henne lite generat, fast hon hade blicken fast på Louis som höll på att säga något, antagligen något mycket mer intressant och roligt än vad jag kunde få ut ur min mun. Varför var jag så blyg? Louis kunde få vem som helst på fall, det var något jag var riktigt avundsjuk på.
”So why are you not in school? It’s tuesday.” Frågade sedan Paul henne.
”Well, I just didn’t want to go today.” Svarade hon, efter en stunds tvekande. Han nickade bara till svar och hon fortsatte prata med Louis, jag gav honom en blick och han förstod den nästa direkt.
Louis’ perspektiv:
Man såg att han var avundsjuk, blicken brände in i mina ögon så jag tänkte att jag var tvungen att göra något.
”Harry darling, will you go to me to the bathroom. I need your help!” Felicity kollade bara lite undrande på oss och jag gav henne ett leende. Harry tvekade lite först, men jag drog bara med honom. Att han aldrig fattade någonting. När vi gick därifrån så hoppade Zayn direkt till henne.
”I don’t want to help you peeing!” Skrek Harry åt mig.
”How dumb can you possibly be?” Svarade jag som svar och slog till honom lite löst på hans lockar.
Felicity’s perspektiv:
Louis hade bara skrikit det rätt ut i en mening, så han drog med sig Harry ut och direkt när dom hade gått, så hoppade Zayn intill mig. Han satte sig nära, kanske lite för nära. Jag kände honom inte ens. Sedan kände jag hur mitt nikotinbehov ökade, det såg nästan ut som han märkte det.
”Do you wanna go for a smoke?” Frågade han och jag nickade till svar, så vi reste oss från våra platser och gick ut. Jag drog upp mitt paket från handväskan och tog ut en cigarett, sedan räckte jag paketet till honom.
”Now you’re owe even more.” Sa jag och han skrattade.
”I promise to make it up to you.”
”Can you tell me how? Because I’m a very curious human being.” Småfnissade jag. Men vad håller jag på med? Vad har hänt med mitt hårda skal? Det har bara försvunnit på en förmiddag och klockan var inte ens ett än. Popstjärnor kanske har den inverkan på folk, vem vet.
”You’ll see, that I can guarantee you.” Sa han bara. När jag tände min cigarett så märkte jag att vätskan i tändaren snart var slut och jag fick precis tänt min cigarett innan tändaren slocknade.
”Do you have a lighter?” Frågade jag Zayn. Han letade igenom sina fickor och skakade sedan på huvudet. Jag hade precis tagit ett bloss när han lutade sig fram emot mig. Han hade sin cigarett i munnen, även jag. Vi hade våran pannor mot varandra medans han försökte tända den. Det gick tillslut och han lutade sig tillbaka, han kollade ut mot havet med alla båtar. Jag studerade honom noga, från fötterna ända upp till håret. Mina ögon fastnade vid hans. Dom helt perfekta ögonen, som man bara kunde drunkna i.
”So, how long are you staying here?” Fick jag fram tillslut, mest bara för att vi inte skulle stå och glo.
”Hm, I think it’s about three more weeks. Then we’re heading back to London and after that we’re back on the Eurotour.” Sa han medans hans ögon hade borrat in sig i mina.
”Oh, okey..” Sa jag bara, jag blev bara stum av hans ögon. Det hade börjat blåsa lite nu och jag huttrade till. Jag hade bara tagit på mig ett linne och inte ens tänk på att ta med mig en kofta, visst det var Miami. Men man kunde inte riktigt lita på vädret här ändå.
”Here you go.” Sa Zayn snabbt när han höll på att ta av sig sin marinblå kavaj, jag försökte protestera men han var för envis.
När vi väl var inne igen så höll Niall på att beställa in en efterätt, själv var jag helt proppmätt och skulle inte orka en tugga till. Harry och Louis hade även kommit tillbaka från sitt lilla besök. Vi satt och pratade ett bra tag efter Niall och Paul hade ätit upp sina efterrätter. När vi reste oss så var klockan redan halv tre, tiden hade bara flugit iväg.
”So Felicity, are you going with us?” Frågade Liam glatt.
”Yes, she does!” Svarade Zayn innan jag ens hade hunnit öppna munnen. Jag kollade på Liam och ryckte på axlarna, han började bara skratta. Själv förstod jag inte vad som var så roligt.
”So what are we gonna do?” Frågade Harry resten av oss.
”Can’t we just go back to the hotel and chill a bit? And after that we could go to a club or something?” Föreslog Louis. Vi andra kollade på varandra och nickade.
”Sounds like a plan.” Sa Niall och vi var redan tillbaka vid stranden där det stod två stora svarta bilar.
”Shotgun!” Hörde man från Louis och alla andra bara skrattade.
”You can’t say that, because you are the driver” Sa Zayn samtidigt som han fnissade lite. Louis såg lite besviken ut men fick sedan ett par bilnycklar av Paul och satte sig i förarstolen. Även Harry skulle köra en bil. Jag åkte i Harrys bil med Paul och Zayn. Paul hade satt sig där framme med Harry och dom småsnackade lite, medans jag satt en meter från Zayn i baksätet. Vi sa ingenting till varandra de första minutrarna, sedan bröt Zayn tystnaden.
”I’m sorry about this morning, it wasn’t nice of me to stare like I did. And I’m also sorry for my little storm of sand I did earlier.” Jag log inombords. Han var så gullig.
”Well, I’m sorry for my behaviour, and it wasn’t meant for you to see the arm. It was a long time ago I did something like that, so no worries.” Sa jag och log mot honom, samtidigt som han såg på mig med dom där mjuka bruna ögonen.
”Friends?” Frågade han samtidigt som han sträckte fram handen.
”Friends.” Sa jag samtidigt som jag skakade i den. Idag hade vart en riktigt bra dag. Eller ja, de senaste timmarna. Jag var så glad, riktigt glad faktiskt. Glad över att ha några vänner som inte tvingar i mig lite allt möjligt, som ändå bara skadar mig.
Tio minuter senare svänger vi in på ett stort område och in i ett parkeringshus. Vi stiger ut ur bilarna och jag ser redan vilket hotell dom bor på. Det var det min pappa ägde, han ägde inte bara detta. Utan 15 andra hotell landet runt, tror även det finns ett Hampton hotell i Frankrike också. Där hade jag dock aldrig varit, hade faktiskt aldrig varit i Europa någon gång.
Jag bestämde mig inte för att säga något om min pappa, utan jag bara log och hängde på de andra. Det hade blivit riktigt mulet nu och man hörde lite åskmuller i luften. När vi var inne i den stora hissen som rymde alla sju så hörde jag en röst jag kände igen. Dörrarna hade inte skjutits igen än och rösten kom bara närmre och närmre. Jag tryckte stressat på våning 14 som Liam redan tryckt in en gång. Jag stod längst ut och det första han skulle se var mig. Efter vad som hade kännts som en evighet, stängdes dörrarna. Han hade inte hunnit se mig, om pappa såg mig så skulle jag skämts ihjäl, för jag skulle brutit ihop när det stod 6 stycken i en liten hiss. Jag visste exakt vad han skulle säga, han skulle inte sagt någonting. Inte ens ett hej, han skulle gett mig en blick sedan fnyst och gått vidare med sin kollega.
Jag var så trött på honom, jag orkade inte med det längre. Att bli behandlad som skit både hemma och i skolan. Av mina sk. vänner och sedan utnyttjas för att jag hade pengar. Så dom kunde få droger, tobak och alkohol lätt.
I det ögonblicket, när hissen var påväg uppåt, bestämde jag mig för att förändra mitt liv. Här och nu, inte senare. Utan nu, precis i den här hissen.
______________________________________________________________________________________________
*Så, blev ett relativt långt kapitel såg jag nu. Hoppas ni tyckte om det! xx*
