Zayn’s perspektiv:

Hon hoppade till och jag tog armen om henne. Det kändes så bra, att ha henne intill mig. Hon hoppade ännu närmre och lutade sig sedan lite emot mig. Jag kunde inte slita ögonen ifrån henne, hon var så otroligt vacker. När hon berättade om vad som hänt henne, med hennes familj. Så ville jag bara gå fram och krama henne. Men det var andra i rummet, så jag ville vänta tills senare. 

Hon kasade ner lite så hon hade sitt huvud mot mitt bröst. Jag pussade henne försiktigt på hjässan och det blev varmt i hela kroppen bara av att hon låg där. 

En timme senare var filmen slut, och återigen var det bara jag och Felicity vakna. När hon hade berättat om sin familj beslöt vi oss för att hon skulle ha en väska med saker som hon kanske behövde här. Så det inte var något problem om hon sov hos någon av oss. Hon hade snabbt blivit en nära vän till oss alla faktsikt. 

”Should we go to bed?” Viskade jag för att inte väcka dom andra som sov lite överallt i rummet. 

Vi gick in i mitt rum, hon gick direkt och tog den tröjan hon sovit i första gången hon var här och gick sedan in i badrummet. När hon kom ut hade hon inte tagit på sig mjukisbyxorna och jag stod där, utan tröja. Jag granskade hennes rörelser, hennes långa fina ben och fick tvinga mig själv att släppa blicken ifrån henne. Hon kollade på mig med dom gråa ögonen och började fnittra. 

Hon hade blivit så glad, inte som första gången jag träffat henne, nu var hon öppen och skrattade mycket. Hon gick till min sida av sängen.

”Zayn...?” Sa hon försiktigt.

”Yeah?”

”Thank you, thank you so much” Sa hon och kramade om mig, jag tog henne intill mig och kramade om henne hårt. Sedan hörde snyftningar.

”Hey, why are you crying?” Frågade jag och tog mig ur kramen och kollade henne i ögonen.

”I really don’t know. Maybe because you guys have helped me. I’ve become a better person, in just one week.”

”That’s nothing to cry for, you’re our family now, we’ll do everything for you” Sa jag mjukt och drog henne intill mig igen. Det kändes bra att ha henne hos mig. 

Felicity’s perspektiv:

Jag kramade om honom och grät. Zayn, jag hade gått och blivit kär. På en vecka, men aldrig att han skulle kunna känna samma sak för mig. Aldrig. Men han höll om mig och jag blev varm i hela kroppen bara av att höra hans röst. 

”We should get to bed.” Sa han lite försiktigt i mitt öra, jag nickade och la mig på andra sidan sängen. Den var varm och luktade Zayn, han sida när jag sov hos honom. Det gjorde han förra gången också. Jag borrade in mitt ansikte i hans kudde och luktade. Innan jag visste ordet av så föll jag in i en djup tung sömn.

Dagen efter så vaknade jag med ett leende  på läpparna. Jag väckte Zayn, vilket tog mig nästa upp till en kvart. Men fick tillslut upp honom ur sängen så vi kunde gå ner och äta lite frukost. Jag visste exakt hur frukosten skulle vara, då jag varit här så många gånger innan. De andra killarna satt redan vid ett bord och vi anslöt oss till dom.

”So, here comes the lovely couple. What happend yesterday when we felt asleep?” Sa Louis med ett litet lurt leende. Jag bara skratta åt honom, men kunde ändå inte ta bort den varma känslan i kroppen av Zayn. 

”You should’ve seen her, she fell asleep almost standing up.” Sa Zayn och de andra skrattade. 

______________________________________________________________________________________________ 

*Inte jättelångt, men lite smågosigt!*