Harry’s perspektiv:

 

När Zayn och Felicity såg jag lång väg på Zayn att han tyckte om henne. Vi andra utbytte en blick med varandra och de hade också sett att hon var speciell för honom. Vi småsnackade lite och pratade om dagens planer. 

”I think we should just get down to the beach and maybe eat some ice-cream, so can we think about the rest later.” Föreslog jag, de andra verkade vara med på det. 45 minuter senare satte vi kurs mot närmsta strand, i hopp om att vi skulle ha lika mycket tur idag med fansen. Att det inte skulle vara jättemånga. Zayn hade tagit på sig sin stråhatt och wayfarer, vi andra hade solglasögon och gick med huvuderna hukade. 

”Oh god, it’s so hot outhere today!” Sa Felicity.

”I know, should I go so you guys can be a little bit colder maybe?” Sa Louis, då gick Felicity fram och knuffade till honom. Vi alla skrattade, det kändes som en bra dag idag. Det var inte heller allt för mycket folk på den delen av stranden som vi var på. 

”Who’s up for a swim?” Frågade jag alla.

”I can stay here, you other can go!” Svarade Felicity, direkt så visste jag även att Zayn inte skulle hoppa i. Det skulle nog inte spela någon roll, då han inte gillar vatten, men ändå. 

 

 

Felicity’s perspektiv: 

 

Jag och Zayn stannade kvar på stranden när de andra gick och badade. 

”Are you up for a walk?” Frågade han mig, jag blev varm i hela kroppen och nickade ivrigt. Kanske lite för ivrigt. Han reste sig upp och tog min hand och drog upp mig. Han släppte inte min hand, vilket jag inte var emot. Jag gick där, med Zayn Malik, hållandes i min hand. Det kändes så bra.

Det gick någon människa framför oss som gick runt och skrek och såg aningen onykter ut. Hon vände sig om och jag stannade upp. Det var min mamma, hon stannade också upp och tittade på mig. Jag började få tårar i ögonen och tog ett hårdare tag i Zayn’s hand. 

”So, I can se that you’ve got a new little family. I guess that we’re not good enough anymore.” Sluddrade hon fram. Jag stod som fastfryst i marken. Hon började gå fram mot oss och jag stod bara stel. Zayn kollade på mig och sedan på mamma. 

”You skanky little bitch, you’re not welcome home anymore. Do you know how much your father work so you can go and take drugs with your little skanky friends.” Jag kunde fortfarande inte öppna munnen. Jag stod förstelnad och jag hade fortfarande inte släppt Zayn’s hand och jag hoppades att han inte heller skulle göra det. Men han skulle väl aldrig vilja prata med mig nu, när han verkligen såg hur min mamma var.

”Don’t bother mom, you don’t have to worry about me anymore.” Fick jag tillslut fram mellan mina snyftningar. 

”Mrs. I think it’s time for us to leave now.” Sa Zayn med ett skarpt tonläge. 

”You can take my whore to daughter and let her die, please.” Slumrade hon och gick därifrån. Jag började gråta, Zayn tog mig intill honom och höll om mig. Jag vet inte hur länge vi stod där, jag brydde mig inte. Jag behövde bara någon som höll om mig. 

 

Zayn’s perspektiv: 

 

Jag höll om henne hårt, hon grät. Jag hade aldrig sett en sån människa, att hon kunde säga så till sin dotter. 

”Come on, let’s go.” Sa jag och tog henne intill mig. Vi gick i riktning mot hotellet, jag ville bara hålla om henne. 

 

Inne på hotellrummet satte vi oss båda i sängen, jag höll om henne ännu en gång, hårt. Hon kramade mig tillbaka och snyftade mot mitt bröst. 

”Hey, you don’t need to go back there. You can stay with us, with me.” Sa jag och hon kollade upp på mig. Jag torkade bort hennes tårar och kollade in i hennes ögon. Just nu ville jag bara möta hennes läppar, känna hennes mot mina. Men det var fel tillfälle. Helt fel tillfälle. 

”You’re going home to England in a week. Then what? I can’t live on the street.” Sa hon, jag tänkte. Jag kanske skulle tänkt lite mer innan jag öppnade munnen, men det gjorde jag inte. 

”Then come with us, until things gets better, just for a while.”

 

______________________________________________________________________________________________

 

*Nu händer det grejer, KOMMENTERA! xx*