Zayn’s perspektiv: 

 

”Come on, get up” Sa jag, jag fick tillslut dra med mig henne ut.

”What do you want!?” Suckade hon tungt.

”I just want you to know that this wasn’t everything, you’re gonna hang out with us now and then we could eat dinner later tonight.”

”Okey.. And you had to drag me out here just to tell me that?” Svarade hon lite drygt. Varför gjorde jag detta? Hon gick därifrån och jag stannade en liten stund. Varför vet jag inte, det bara blev så. 

När jag kom in till vårat bord så hade hon slagit sig ner på sin plats mellan Louis och Harry igen. Jag kollade på henne lite generat, fast hon hade blicken fast på Louis som höll på att säga något, antagligen något mycket mer intressant och roligt än vad jag kunde få ut ur min mun. Varför var jag så blyg? Louis kunde få vem som helst på fall, det var något jag var riktigt avundsjuk på.

”So why are you not in school? It’s tuesday.” Frågade sedan Paul henne. 

”Well, I just didn’t want to go today.” Svarade hon, efter en stunds tvekande. Han nickade bara till svar och hon fortsatte prata med Louis, jag gav honom en blick och han förstod den nästa direkt. 

 

Louis’ perspektiv:

 

Man såg att han var avundsjuk, blicken brände in i mina ögon så jag tänkte att jag var tvungen att göra något.

”Harry darling, will you go to me to the bathroom. I need your help!” Felicity kollade bara lite undrande på oss och jag gav henne ett leende. Harry tvekade lite först, men jag drog bara med honom. Att han aldrig fattade någonting. När vi gick därifrån så hoppade Zayn direkt till henne. 

”I don’t want to help you peeing!” Skrek Harry åt mig.

”How dumb can you possibly be?” Svarade jag som svar och slog till honom lite löst på hans lockar. 

Felicity’s perspektiv:

 

Louis hade bara skrikit det rätt ut i en mening, så han drog med sig Harry ut och direkt när dom hade gått, så hoppade Zayn intill mig. Han satte sig nära, kanske lite för nära. Jag kände honom inte ens. Sedan kände jag hur mitt nikotinbehov ökade, det såg nästan ut som han märkte det. 

”Do you wanna go for a smoke?” Frågade han och jag nickade till svar, så vi reste oss från våra platser och gick ut. Jag drog upp mitt paket från handväskan och tog ut en cigarett, sedan räckte jag paketet till honom. 

”Now you’re owe even more.” Sa jag och han skrattade. 

”I promise to make it up to you.” 

”Can you tell me how? Because I’m a very curious human being.” Småfnissade jag. Men vad håller jag på med? Vad har hänt med mitt hårda skal? Det har bara försvunnit på en förmiddag och klockan var inte ens ett än. Popstjärnor kanske har den inverkan på folk, vem vet. 

”You’ll see, that I can guarantee you.” Sa han bara. När jag tände min cigarett så märkte jag att vätskan i tändaren snart var slut och jag fick precis tänt min cigarett innan tändaren slocknade. 

”Do you have a lighter?” Frågade jag Zayn. Han letade igenom sina fickor och skakade sedan på huvudet. Jag hade precis tagit ett bloss när han lutade sig fram emot mig. Han hade sin cigarett i munnen, även jag. Vi hade våran pannor mot varandra medans han försökte tända den. Det gick tillslut och han lutade sig tillbaka, han kollade ut mot havet med alla båtar. Jag studerade honom noga, från fötterna ända upp till håret. Mina ögon fastnade vid hans. Dom helt perfekta ögonen, som man bara kunde drunkna i. 

”So, how long are you staying here?” Fick jag fram tillslut, mest bara för att vi inte skulle stå och glo. 

”Hm, I think it’s about three more weeks. Then we’re heading back to London and after that we’re back on the Eurotour.” Sa han medans hans ögon hade borrat in sig i mina. 

”Oh, okey..” Sa jag bara, jag blev bara stum av hans ögon. Det hade börjat blåsa lite nu och jag huttrade till. Jag hade bara tagit på mig ett linne och inte ens tänk på att ta med mig en kofta, visst det var Miami. Men man kunde inte riktigt lita på vädret här ändå. 

”Here you go.” Sa Zayn snabbt när han höll på att ta av sig sin marinblå kavaj, jag försökte protestera men han var för envis. 

 

När vi väl var inne igen så höll Niall på att beställa in en efterätt, själv var jag helt proppmätt och skulle inte orka en tugga till. Harry och Louis hade även kommit tillbaka från sitt lilla besök. Vi satt och pratade ett bra tag efter Niall och Paul hade ätit upp sina efterrätter. När vi reste oss så var klockan redan halv tre, tiden hade bara flugit iväg. 

”So Felicity, are you going with us?” Frågade Liam glatt.

”Yes, she does!” Svarade Zayn innan jag ens hade hunnit öppna munnen. Jag kollade på Liam och ryckte på axlarna, han började bara skratta. Själv förstod jag inte vad som var så roligt. 

”So what are we gonna do?” Frågade Harry resten av oss.

”Can’t we just go back to the hotel and chill a bit? And after that we could go to a club or something?” Föreslog Louis. Vi andra kollade på varandra och nickade.

”Sounds like a plan.” Sa Niall och vi var redan tillbaka vid stranden där det stod två stora svarta bilar. 

”Shotgun!” Hörde man från Louis och alla andra bara skrattade. 

”You can’t say that, because you are the driver” Sa Zayn samtidigt som han fnissade lite. Louis såg lite besviken ut men fick sedan ett par bilnycklar av Paul och satte sig i förarstolen. Även Harry skulle köra en bil. Jag åkte i Harrys bil med Paul och Zayn. Paul hade satt sig där framme med Harry och dom småsnackade lite, medans jag satt en meter från Zayn i baksätet. Vi sa ingenting till varandra de första minutrarna, sedan bröt Zayn tystnaden. 

”I’m sorry about this morning, it wasn’t nice of me to stare like I did. And I’m also sorry for my little storm of sand I did earlier.” Jag log inombords. Han var så gullig.

”Well, I’m sorry for my behaviour, and it wasn’t meant for you to see the arm. It was a long time ago I did something like that, so no worries.” Sa jag och log mot honom, samtidigt som han såg på mig med dom där mjuka bruna ögonen. 

”Friends?” Frågade han samtidigt som han sträckte fram handen. 

”Friends.” Sa jag samtidigt som jag skakade i den. Idag hade vart en riktigt bra dag. Eller ja, de senaste timmarna. Jag var så glad, riktigt glad faktiskt. Glad över att ha några vänner som inte tvingar i mig lite allt möjligt, som ändå bara skadar mig. 

 

Tio minuter senare svänger vi in på ett stort område och in i ett parkeringshus. Vi stiger ut ur bilarna och jag ser redan vilket hotell dom bor på. Det var det min pappa ägde, han ägde inte bara detta. Utan 15 andra hotell landet runt, tror även det finns ett Hampton hotell i Frankrike också. Där hade jag dock aldrig varit, hade faktiskt aldrig varit i Europa någon gång. 

Jag bestämde mig inte för att säga något om min pappa, utan jag bara log och hängde på de andra. Det hade blivit riktigt mulet nu och man hörde lite åskmuller i luften. När vi var inne i den stora hissen som rymde alla sju så hörde jag en röst jag kände igen. Dörrarna hade inte skjutits igen än och rösten kom bara närmre och närmre. Jag tryckte stressat på våning 14 som Liam redan tryckt in en gång. Jag stod längst ut och det första han skulle se var mig. Efter vad som hade kännts som en evighet, stängdes dörrarna. Han hade inte hunnit se mig, om pappa såg mig så skulle jag skämts ihjäl, för jag skulle brutit ihop när det stod 6 stycken i en liten hiss. Jag visste exakt vad han skulle säga, han skulle inte sagt någonting. Inte ens ett hej, han skulle gett mig en blick sedan fnyst och gått vidare med sin kollega. 

Jag var så trött på honom, jag orkade inte med det längre. Att bli behandlad som skit både hemma och i skolan. Av mina sk. vänner och sedan utnyttjas för att jag hade pengar. Så dom kunde få droger, tobak och alkohol lätt. 

I det ögonblicket, när hissen var påväg uppåt, bestämde jag mig för att förändra mitt liv. Här och nu, inte senare. Utan nu, precis i den här hissen. 

 

______________________________________________________________________________________________

*Så, blev ett relativt långt kapitel såg jag nu. Hoppas ni tyckte om det! xx*